I lördags hälsade vi på Urax! Det var för första gången sedan vi omplacerade honom för drygt ett år sedan. Matte Lena och Urax stod och väntade vid vägen och det syntes att Urax kände igen bilen. Han ville gärna nosa vid bakluckan där det säkert fortfarande luktade Raisa.
Han blev så klart jätteglad att se oss två vuxna, men det märktes tydligt att han fortfarande inte tycker om Devika... Lena blev förvånad då hon inte sett honom morra eller något annat barn på det sätt som han gör med Devika.
Vi fikade inne hos Lena och sedan fick han rasa runt utomhus en stund. Lite sorgligt att lämna honom men det märks att han har det så bra så tårarna torkas fort. Det är faktiskt fantastiskt skönt att inte ha hund just nu i livet!
F.d. Matte vid tangentbordet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar