Midsommardagen 2008

Vi hade en ganska lugn midsommarafton med Börje, hans kompis Stefan, sill och jordgubbar (efter lite påminnelser från mig...)

I morse vaknade jag som vanligt i ottan. Grannarna bortresta eller ”trötta”. Perfekt att ta ut hundarna och låta dem vara lösa. Gick och filosoferade och plockade lite blommor, hundarna studsade och sprang omkring i skogspartiet och på ängen där vi bor. Fåglarna kvittrade härligt och det var sådär svenskt svalt sommar-morgon-fräscht.

Så blir det ett hack i den idylliska skivan: Urax rullar sig i något. Vid en närmare titt ser det ut som urin. Och mycket urin. En hel pöl faktiskt. Föser in hundarna i hundgården, luktar på Urax och det STINKER något så hemskt. Ut med honom och marsch-pannkaka in i duschen. Han surar som tio citroner.

Ut i hundgården för att se till Raisa. Vad luktar jag då? Jodå, visst hade hon också passat på och rulla sig i pisspölen. In med även henne i duschen och så har jag två i familjen som surar mot mig.

Ställer mig på vågen och är med om ett historiskt ögonblick. Displayen visar en siffra jag aldrig förr sett när jag stått på den.

Det är nog bara att gå och lägga sig igen och få den här dagen till handlingarna redan.

Och det som jag allra mest inte vill fundera på... vilket djur har gått på ”vår” äng och kissat en sådan pöl att det är synbart för ögat. Och som stinker så enormt...

Mors lilla Pia ska inte ut i skogen själv idag i alla fall.

............................
Pia vid tangentbordet