Urax

I lördags hälsade vi på Urax! Det var för första gången sedan vi omplacerade honom för drygt ett år sedan. Matte Lena och Urax stod och väntade vid vägen och det syntes att Urax kände igen bilen. Han ville gärna nosa vid bakluckan där det säkert fortfarande luktade Raisa.


Han blev så klart jätteglad att se oss två vuxna, men det märktes tydligt att han fortfarande inte tycker om Devika... Lena blev förvånad då hon inte sett honom morra eller något annat barn på det sätt som han gör med Devika.

Vi fikade inne hos Lena och sedan fick han rasa runt utomhus en stund. Lite sorgligt att lämna honom men det märks att han har det så bra så tårarna torkas fort. Det är faktiskt fantastiskt skönt att inte ha hund just nu i livet!

F.d. Matte vid tangentbordet

Raisa

Efter att vi fick hem Devika har jag fått mer och mer dåligt samvete för att Raisa (och Urax) fått mindre och mindre tid och uppmärksamhet. De senaste månaderna har jag dessutom verkligen börjat hata att gå hundpromenader, blä. Det finns nog många anledningar till det och fler anledningar för omplacering men nu är beslutet taget och det känns inte bra, men RÄTT.



Igår åkte Raisa hem till L&P på prov. Raisa som inte är så brydd om andra människor än den närmaste familjen tydde sig till dem efter bara en kort stund. Det kändes märkligt och hjärtat kände ett stygn av svartsjuka - MIN hund är otrogen! Hjärnan säger självklart att det är en fantastisk start.

Igår och imorse har jag tyckt mig höra Raisa flera gånger och när leverpastejasken var snudd på slut var jag på väg att sätta ner den på golvet. Men men, hon är ju iallafall inte död utan förhoppningsvis har hon hittat ett underbart nytt hem!

F.d. matte vid tangentbordet

I'm not alone

Ingela: Kul att du hör av dig i kommentarerna även om du inte blogggar. Precis, det där om att "kilona rasar" med LCHF stämmer ju inte med mig heller. Har haft några bekanta där det hänt men icke med mig alltså. Har du provat följa Skaldemans menyer och/eller att räkna kolhydrater? Jag provar nu dessa två för att se om det blir ändring. Har räknat två dagar och då var det några för många kollisar en dag och precis på gränsen en annan. Fick iallafall upp ögonen på några saker som jag borde ta ännu mindre av.

Det jag märkt den senaste veckan är att jag inte orkar äta så stora portioner längre. Har till och med lämnat mat (not me at all) och då har jag ändå inte lassat på en jätteportion. Undrar om det är just det som kommer göra viktminskningen?

Idag hade vi besök av en hundpsykolog. Jätteintressant från hundägarperspektiv så klart! Från matperspektivet blev det också intressant. Hon nekade bullar och mjölk till kaffet men sa ja till grädden. Det visade sig ju så klart att hon kör LCHF sedan ett år tillbaka! Dagens lärdom: inte undvika att ta fram LCHF-fika (typ kokta ägg) utifrån att jag tror att andra tror man är galen :-)

Det var mycket intressant med hundpsykologen, just nu är jag stentrött så jag orkar inte berätta detaljer men huvudinnehållet av analysen är att vår hund är stressad av olika anledningar. Detta gör att hon gör utfall mot besökare bland annat. Vi ska lägga upp ett program och ändra på lite rutiner och beteenden för att se om det går att ändra på henne. Det känns hoppfullt nu istället för hopplöst som tidigare. Skönt.

LCHF: månad 2 av 3.
Dag 8 i månad 2.

Meningslös helg - men ändå inte

På ett sätt känns helgen meningslös, blev förkyld så har mest slappat och sovit. Idag känner jag mig "bara" lite yr, som att förkyldningen satt sig på öronen men nog tror jag att jag är frisk imorgon eftersom det är arbetsdag...

De senaste dagarna har jag för första gången upplevt suuuug sedan jag började LCHF. Nåja, första veckan ville jag proppa i mig en del men då slutade jag ju faktiskt också att röka. P tog en rostad macka och när jag kände lukten sög det till lite... sen tog han och dottern nachochips till tacopajen i helgen och då var suget där igen. Nu ikväll kokade jag ägg och när P började prata om ägg, tunnbröd och kaviar så kom ett litet sting till... men men, suget går över och hackat ägg, kräftstjärtar, majonäs, creme fraiche går inte av för hackor det heller!

Imorgon kommer en hundpsykolog apropå något HELT annat! Vår tik har faktiskt bitit flera personer... Skulle någon annan berätta samma sak skulle jag ju fundera på varför man inte avlivar hunden - men inte när det gäller oss själva inte! Grejen är att hon är inte aggressiv när hon gör biter så det känns helt fel att köra henne till veterinären för en spruta. Antagligen är det något vi gör fel i vårt beteende och förhoppningsvis (hoppas hoppas) går det att förändra oss (!). Tiken är underbar mot oss och särskilt mot dottern. Däremot litar vi ju inte längre på henne med andra och inte alltför långt bort så kommer dottern börja ta hem kompisar och då måste det bara funka.

LCHF: månad 2 av 3.
Dag 7 i månad 2.