Framtidsfunderingar

Namnvalet ligger kvar på Max eller Maximilian. Blir det Maximiliankommer vi ändå säkert kalla honom Max men Maximilian är ju fint...

Av olika anledningar har jag känt mig less på jobbet det senaste året. Har promenerat och funderat en del under hösten och försökt ringa in vad det egentligen är. Har kommit fram till att en anledning är svenskan (undervisar ju i det och engelska). Jag känner att jag aldrig blir så bra som jag vill vara. Det är så spretigt ämne, det är att skriva och tala på olika sätt (bara det är en utmaning att undervisa i). Sen tillkommer litteraturhistoria och alla dess verk och författare. Har säkert läst fler klassiker en genomsnittssvensken, men hallå, hur många tusen böcker och författare finns det inte?! På detta ligger språkhistoria, nordiska språk, och språksociologi. Allt detta är hyfsat intressant tycker jag, men inte lika intressant som engelskan.

På detta tillkommer rättningen... Rättningen kan bli enorm. När man skriver och får feedback lär man sig på ett mycket bra och individuellt sätt men jag har samma tid till förfogande som andra lärare. Ganska orimligt eller hur. Om man vill att elever ska bli förbättras alltså. En uppsats tar 20-40 minuter att rätta, per elev, beroende på längd. För mig kan det då bli, om uppsatsen är lång, 22 timmar rättning. Detta kanske eleverna har jobbat med 1-3 lektioner. Hur mycket efterarbete, en vanlig vecka, har en lärare i historia? Matte? Idrott? När dessa ämnen sedan har traditionella prov (vilket fortfarande sorgligt nog är vanligast) så tar det kanske cirka 6 timmar att rätta för en stor klass.

Engelskan är roligare, friare och mer en rimlig chans (för mig) att bli bra i. Jag är framför allt också mer intresserad av ämnet i sig.

Kontentan av det hela är att jag ska försöka komma bort från svenskan. Under föräldraledigheten nästa år ska jag läsa webbprogrammering och öppna så kallat hobbyföretag. Målet är att senare arbeta deltid som lärare i engelska och deltid som webbprogrammerare, antagligen i form av egen företagare. Jag har även lite andra företagsidéer som jag måste få ruva på lite till och se om det får fotfäste i verkligheten.

Sen kommer Quihan vara drygt 1,5 år, det är inte som en liten bäbis som mest sover... hur jag ska få tid till pluggande återstår att se. Jag är dock väldigt disciplinerad när jag verkligen vill något så det finns stora chanser att lyckas.

Pia