Rökfri

RÖKFRI
I minus 20 grader tog jag idag äntligen min sista cigarett - jag måste tro att det är den sista. Efter första gången jag läste Allen Carrs bok, ungefär 1998, har jag haft svårt att säga att det är gott att röka, den illusionen var borta. Sen har jag slutat flera gånger och däremellan ofta haft nikotinplåster. Mellan de faserna har jag varit "måttlighetsrökare", inte tillåtit mig själv att röka så mycket och lite diffust kallat mig "nja, rökare, MEN...". Det är det jag måste acceptera nu, att jag varit lika mycket rökare som någon annan och att jag inte kan röka en cigarett för då sätter jag igång hela beroendet igen. Och sanningen är ju att den där cigaretten, efter en tids uppehåll, smakar bajs. Alltså, beslut fattat, ingen mer cigarett någonsin och det känns BRA! Förut har jag ibland tänkt att men fy, hur ska jag klara den middagen, after worken, midsommar, eller nyårsafton osv. Nu ska jag NJUTA av att vara rökfri vid de tillfällena. Så det så. Det känns på lite hycklande att skriva detta eftersom jag slutat så många gånger men som pappa säger; "någon gång kommer du ju att sluta". Och nu är det någon gång! Fast till honom tänker jag hålla tyst om rökfriheten ett tag, orkar inte prata om det för sjuttifjärde gången. Får därmed se till att det inte blir några fler rökstopp.

RÖKFRI-MÅL

* Oavsett vad jag tycker om det eller inte så har jag rökt min sista cigarett den 2 januari 2010.
* Det finns inget som "en enda cigarett", det går inte, jag är nikotinberoende och det leder till mer rökning.
* Jag försakar INGENTING när jag är rökfri, jag får bara vinster av det.
* Det är bara synd om de som fortfarande röker, ingenting att vara avundsjuk på i en svag stund. De lever i en illusion att de tycker om röka, illusionen att det får dem att koppla av, fokusera osv. Det är inte sant.

HUMÖRET
Humöret är fortfarande på lågvattennivå. Jag känner mig å ena sidan glad för rök- och viktbeslut men jag tror det mesta av otrivseln hänger på jobbtankarna. Så mycket av mitt liv uppslukas av jobbet (när jag inte är f-ledig) och när jag inte känner glädje inför det känns det förjäkla jobbigt. Har jag kanske valt fel yrke? Hemska tanke! Jag som varit så glad för yrkesrollen, ambitiös, engagerad, driven, fylld av idéer. Eller handlar det om någon slags vidbrändhet? De första åren tänkte jag att det var jobbigt för att jag inte var van vid uppgifterna. De senaste två åren har jag varit i en turbulent och nystartad verksamhet och det har verkligen sugit energi och glädje. Det är säkert fler som känner så här efter f-ledighet men det verkar inte vara så för alla; många verkar se fram emot att börja träffa vuxna kollegor osv. Själv nöjer mig så gärna med de människor jag träffar ändå, utanför jobbet. Ja, ja. Som sagt, får försöka göra det bästa av situationen, byta jobb är det inte läge för nu. Det kan ju bli bra också...

Tänker på Marie när jag klagar över mina ilandsproblem. Marie kämpar på med cellgifter och alla tankar kring att ha cancer. Skulle jag få cancer förstår jag ju att det jag klagar på skulle vara en fis i rymden. Varför ska det vara så svårt att vara tacksam för det jag har?

POSITIVT IDAG
Har haft, som alltid, härliga stunder med dottern - en riktig glädjeinjektion! Varje dag! Hon utvecklas så fort och det är så roligt eftersom det känns som man nästan kan diskutera saker med henne nu, om än på en 2-årings nivå. På kvällarna har vi börjat med att prata om dagen och det märks att hon fattar vad vi gör. Hon kommer med kommenterar som jag först tänker om att hon gaggar men så ser jag det från hennes perspektiv och då är det helt rätt. "Vill ju fika!" sa hon till exempel och jag tyckte hon bytte ämne. Sen kom jag på att det var ju vad hon sa när jag frågade henne om vi skulle gå in och fika.

LCHF - dag 2 av 30
Har inget sug efter kolhydrater eller längtan till något förutom GLÖGG! Det var trist att inse att jag inte kan dricka det på ett tag. Annars funkar det bra, men det är så konstigt att hälla massa vispgrädde i fisksoppan och ta stora skedar majonäs till ägget (äggeN menar jag). Jag är nog fortfarande FETTSKRÄMD! Fettet på julskinkan kunde jag dock inte med smakligt sett utan var tvungen att ta bort. Var ute och skottade en lång stund och efter det kände jag mig ganska matt och trött. Det kan ju bero på att förkylningen sitter kvar men jag minns något liknande när jag provade GI för några år sedan och inte åt kolhydrater. Ska surfa lite mer på LCHF nu. Bye bye